Videoblogg 57 - Bulle?

Vill du bli min facebookvän?

Här följer någon form av mailkonversation med okänd kvinna på Facebook. För ett par dagar sedan skickade hon en vänförfrågan till mig och då skickade jag ett mail där jag frågar vem hon är eftersom hon kunde ha varit någon jag möjligtvis känner men ej kommer ihåg pga svikande minne. Så var dock inte fallet. Nåväl, jag blev lite ställd och fulliskratt över hur detta utvecklades och undrar bara, hur tänker ni när ni ser detta? Kan även påpeka att jag ej svarat på hennes tre sista mail och att en del mail (ett par i början och något i slutet) ser lite konstiga ut då hon skrivit dem i ämnesraden och inte i själva textrutan.

Utan sol på denna ö försmäktar vi

Om man (jag) skulle ta och skriva ett par rader. Dock att man (jag) inte har en enda aning om vad man (jag) ska skriva. Vädret suger för andra dagen i rad så idag har vi suttit på en restaurang med våra dattys hela dagen. Hela lilla familjen. Vi har även bestämt att dra från Koh Tao på onsdag och ner till Phuket där solchanserna verkar vara störst. Ej Patong. Aldrig Patong igen. Det blir någonstans mellan Karon och Kata Beach istället. Intressant. Vi ska även ut på lite äventyr som typ besöka Phuket Town där jag faktiskt aldrig varit. Dbk.

Shit vad tråkig jag känner mig nu. Borde videoblogga stället, då blir ett sånt här inlägg lite roligare men det är alldeles för mycket ljud här på Sairee Cottage. Ni får ett par fula bilder på mig istället. Min namne är dock het som vanligt.

Videoblogg 56 - Sunset

Dock att denna film gjordes igår kväll. Ba så ni vet.

Hjärtsnörp

När jag känner suget i hjärttrakten dra sig närmre och närmre den punkt där det känns allra mest och känslorna försvinner i avgrundsdjupet och slukas av mörkret börjar jag gråta. Tysta tårar rullar återigen nedför min kind. Denna känslostorm som svider likt ett brinnande klot och som bara går upp i rök och trots att det bara lämnar ömma kanter kvar är vetskapen om det starka jag nyss kände så påtaglig att jag fortfarande känner det överallt, i hela mig.

Så ont det kan göra att inte få älska.

Videoblogg 55 - Chill

e

Videoblogg 54 - Koh Tao

B to the akis

Tillstånd jag ej klarar av i detta land: bakfylla.

Blir så jävla dålig, finns ej ord. Kanske beror på den mängd alkohol jag får i mig under kvällen/natten men ändå! Är helt jävla sänkt och dagen blir förstörd. Har först nu börjat komma tillbaka från de döda och ska strax äta en kycklingsallad och till det dricka en bananshake. Hoppas det kommer göra susen.

Igår skulle jag ta det lugnt men det slutade i buckethävning utan dess like. Ej bra för denna kropp. I kväll blir det dock lugnt, det kan jag garantera.

Tröttsamt

Är sur över att inte må riktigt bra. Halsen konstlar, balanssinnet har kajkat ihop och så är jag förjävla trött hela tiden. Orkar inte flänga runt mer just nu så det ska bli skönt att dra till Koh Tao imorn och stanna där i 3 veckor. Kanske lyckas jag bli frisk då?

Kittens

Vid ett matställe håller fyra kattungar, tre veckor gamla, hus. Så små och så söta. Vi har döpt dem:

Dock att

doc Cat

Dough cat

Dockat

Förändring

Ibland sköljer den över mig, saknaden att vara du och jag, jag och du. Tysta tårar rullar nedför min kind och torkar ut innan de når kindbenet. Du finns fortfarande kvar i mitt hjärta fast inte på samma sätt och jag saknar det. Även fast det är skönt att det blivit som det nu är, slippa all smärta och sorg och bara vilja finnas där och finnas kvar. I mitt hjärta har du alltid en plats.

Thai telephone

Om ni känner för att ringa mig går det bra på mitt nya thainummer.

+66803899240

Jag antar att första nollan ska bort och ersättas med +66 eller 0066. Ni kan ju testa att skicka ett mess eller två så ser vi om de kommer fram.

Puss och kram

This is miss Captain speaking

På långresan över med Finnairs flight AY 89, en Airbus A340, hade vi en cockpit full med kvinns. Jajamensan. Både kapten och styrman var tjejer. Så himla cool. Jag har aldrig flugit med en kvinnlig pilot förut och nu blev det dubbelt upp!

Känns på något vis imponerande.

När livet passerar i revy

Just precis nu känner jag mig rädd för allting. Allt. Dödsångest deluxe. Det tack vare att jag igår lyckades bränna mig ordentligt på ryggen/bröstet och idag fick någon typ av allergisk soleksemreaktion idag runt lunchtid. Det började klia på halsen och sen kände jag mig svullen och efter det var det som att hela halsen kändes dubbelt så tjock. Cirkus 3 minuter tog detta. Paniken, den fullständiga paniken att känna halsen svullna. Trodde jag skulle dö.

Mina bästa vänner sprang runt och letade hjälp och läkare men på Long Beach fanns det inget att hämta så det blev long tail i ilfart (eller ja så fort som det kan gå) till sjukhuset på Phi. De undersökte mig lite, gav mig en spruta, ett par piller och när jag kände mig bättre fick jag gå hem. Ett av pillren var lugnande och det fick mig att däcka som en strandad val i sängen och jag sov bort hela eftermiddagen.

I vanliga fall håller jag mig lugn eftersom jag alltid går runt med allergimedicin i form av piller och annat. Men inte denna gång. Jag har dock införksaffat inhalator och kan nu försöka slappna av men det är svårt. Har sen jag vaknade efter eftermiddagsdimman varit jätteskärrad och haft svårt att inte tänka på vad som kunde ha hänt om det blivit värre. Nu blev det inte det men ångesten är svår att hålla under kontroll just nu. Grinat sjuhundrafemtioelva gånger har jag så klart gjort som den lipsill jag är, kan bara inte hjälpa det.

Nåväl. Ska hålla mig i skuggan tills min bränna lagt sig och även kleta in mig i spf 50, ha t-shirt på mig när jag måste ta ett dopp i havet unt so weiter. Vår plan har ju varit att åka ner till Koh Lipe men som det känns nu vågar jag inte det eftersom det är mindre bebott än Phi Phi där nere och det stressar mig. Kanske tar vi Lipe i en senare veva istället när jag inte sitter här och halvskakar av bara tanken på att befinna mig på en öde plats. Så får det bli.

Annars är Thailand som vanligt och jag älskar det fastän jag har grym hemlängtan just nu. Men det går strax över. Det är den där ovillkorliga tryggheten där hemma som gör att jag är längtig. Ska finna en del av den här istället, så det så.

Videoblogg 53 - Mot Thailand

Tack alla fina hjärtan

Blir alldeles varm och glad i hjärtat när jag tänker på hur många det var som kom och spenderade kvällen med oss igår. Tänk att det finns så många fina människor i mitt liv och tänk om alla hade kunnat följa med oss, vilken fest!

Tack än en gång för igår!

Sarah Erika Anna-Karin Linnea Maria Jonathan Jacob Jenny Evelina Hanna Per-Anders Kaveh Rickard Tova Sandra Jonathan Emma Jeanna Josefine Linnea Jesper Glenn Glenn Hannah Elin Christoffer Maria Thomas David Martin Sara Kalle Sofia Sofia Johanna Adam Linn Malou Frida

Och så jag och Malin då förstås.

God natt

Planeringsmani är vad jag just nu lider av. Eller vad man även kan kalla min form av resfeber. Det finns egentligen inte speciellt mycket kvar att planera förutom allt småfix. De sista sakerna (typ asmycket) ska köpas, maila skolan, leta fram saker i förrådet, hämta grejer hos päronen + äta middag med päronen, checka in oss på flyget och paxa bra platser, kanske leta upp något jävla hotell för första natten (eller inte). Packa ryggsäcken med mitt kommande tvåmånadersliv osv etc.

Allt det räcker för att min hjärna ska gå på högvav och leda till insomnia. Så här sitter jag. Vägrar gå och lägga mig förrän jag håller på att stupa. Igår tog det cirkus 2 timmar innan jag somnade och sen vaknade jag nonstop med stressade tankar. Ni tycker säkert att jag ska ta ett chill pill men det FUNGERAR INTE! Nåväl, jag kan stå ut med ytterst lite sömn ett par nätter så jag kan sova gott på planet som ska ta mig över halva jordklotet.

Ge mig

http://threewords.me/jossex

Oh the lulz på detta nattliga inlägg.

Videoblogg 52 - 2011