måndagen den 27:e september 2010

Hold your horses

Mina bröst känns som meloner. Tog precis några knäppa kort och var på väg att publicera ett par här innan jag kom på att jag inte alls kan göra det. Kan kan jag väl men jag ska inte. Herregud! Vad skulle det likna liksom?

Tuttfezt!

söndagen den 26:e september 2010

En fis i rymden

Sitter och gråter i fotöljen. Är för svag. För svag för allt. Är så imponerad av alla mina starka och fantastiska vänner runt omkring mig men känner mig så jävla hopplös i deras närhet. Inte på det vis att jag inte vill vara med dem utan att jag inser hur liten jag är, hur nedsmulad till oigenkännlighet jag blivit de senaste åren och verkligen tappat bort mig själv.

Vill inte bli påverkad av saker som gör mig illa och som får mig att bli ledsen men jag har inte styrka nog att stå emot. Allt bara går rätt in i mig och fyller mig till brädden tills det rinner över och jag bryter ihop. Minsta lilla hinder får mig att falla och jag orkar inte mer. Hur fan gör man? Hur hittar jag mig själv och var får jag styrka ifrån?

Allt är tufft. Varenda steg varje dag.

EN TILL BILD PÅ MIG

onsdagen den 22:e september 2010

söndagen den 19:e september 2010

Mörk söndag

Vill egentligen inte skriva om hur jag mår just nu eftersom jag vet att det bara är på låtsas, att det om säkert bara ett dygn har gått över då känslorna svalnat och sakta glidit tillbaka till insidan där de hör hemma. Men jag gör det ändå, för jag måste skriva något.

Minns förra månaden och suckar av lättnad. Då bröt jag ihop och ångesten hade mig i sitt grepp. Nu är det inte alls på samma sätt. Även om många av mina tankar framkallar jobbiga bilder så låter jag dem inte ta över, helt. Jag inser efter en liten stund att det bara är trams och sätter stopp. Men sen räcker det med en liten liten sak för att jag ska bli ledsen igen och så börjar det om på ny kula. Men som sagt, ingen ångest med (h)järngrepp och jag lyckas bryta av.

Förutom att jag väcktes alldeles för tidigt och att hyllan jag köpt är trasig vet jag vad som triggat min pms och orsakat min nedstämdhet idag. Jag finns där hela tiden men det finns gränser för hur mycket jag orkar ta. En del saker borde jag helt enkelt inte behöva utsättas för. Så är det.

fredagen den 10:e september 2010

torsdagen den 2:e september 2010

onsdagen den 1:e september 2010

Det bränns inte

Här ligger jag och tänker på att hjärtat mitt inte längre grinar lika illa. Jag håller mig avskärmad från att veta saker som jag vet gör mig orolig i själen men just precis nu, när jag vet vad som pågår ikväll, kommer jag på mig själv med att inte känna speciellt mycket. Ingen sur underliggande ton av avsmak eller svidande kanter runt hjärtat. Inget.
Visst känner jag att skölden är uppe och på sin vakt men förut kunde den inte ens stå emot en tillstymmelse av smärta. Allt föll med en gång, jag föll med en gång, rakt ner i törnbusken med sina vassa taggar.

Men inte nu, inte ikväll. Det kanske kommer bli ordning på det här tillslut ändå?

Sista gången


Det är tomt här nu. Det ekar.

Det är inte längre min lägenhet.