Självfallet lyckades jag drutta på ändan där på isen någon gång mellan 03:00 och 03:30 men som tur var fanns där en hjälpande hand som såg till att jag inte gjorde det igen när jag envisades med att ge mig upp på hästryggen.
måndagen den 30:e november 2009
Nattåk
Jag åkte skor på isen vid Medis (Medborgarplatsen för alla läsande icke-Stockholmare) i lördags natt och saknade ett par hockeyrör. Ja, jag både saknade dem och saknade dem på mina fötter. Mest saknade jag dem bara. Saknade att åka grillor. Kan fan säkert inte ens åka längre men jag kunde, en gång i tiden.
Nä fy fan
Jag har jobbångest. Min långa sjukdomsvecka har fått mig att inte vilja gå tillbaka, jag vill fortsätta vara hemma och ligga på soffan med datorn på magen, vilket inte känns bra överhuvudtaget. Jag antar att jag är stressad. Småsaker som inte är fixade och som jag vet ligger och väntar på mig. Nya projekt som ska dras igång. Och så vidare.
Blä. Gå i ide någon? Jag kan tänka mig att krypa till kojs och vakna den 6:e januari. Då hinner jag packa inför Thailand och bunkra upp med det som behövs.
Efter påtryckningar kommer här nu lite länkar
FlashForward
The Cleveland Show
Bara för att jag tog mig i kragen och skulle länka efter Thanksgivingpausen och tala om vilka serier som är på storpaus ballade eztv precis ur. Jag antar att Californication och Dexter är på ingång idag, resten vet jag inte. Jo förresten, Bored to Death har paus.
lördagen den 28:e november 2009
Typ bästa nätkomplimangen ever
Vill du testa hur det är att vara inne i stormens öga?
Följ @jossex, det är så nära man kan komma.
Men
Jag vet inte riktigt, det är mycket jag inte vet, men det jag dock vet är att det finns vissa personer jag alltid står vid, oavsett vad de sagt eller gjort. Det kan handla om små, obetydelselösa saker men även större grejer som faktiskt kan komma att förändra framtiden.
fredagen den 27:e november 2009
Att vakna mörbultad
Natten mellan onsdag och torsdag
Längd: ca 4 h.
Sömn: dålig.
Drömmar: stressade.
Natten mellan torsdag och fredag
Längd: ca 6 h.
Sömn: jättedålig.
Drömmar: stressade, obehagliga, verkliga, många.
torsdagen den 26:e november 2009
"För vi har hajjat att det är äktenskapstycke som är grejen"
Det här är ett av mina favoritblogginlägg.
Jag har shoppingförbud den här månaden
Jag får inte köpa något till mig själv, alls. Det gäller även krökeriet. Inga kristusfyllor byggda på pengaslöseri. Varför? Jo, för att jag fick den sämsta lönen i mannaminne plus att jag måste lägga undan en hel hög med pengar till Thailand eftersom jag norpat en alldeles för mycket från dem. Ja, sen måste jag betala alla räkningar och köpa julklappar. Mat blir det inget av den här månaden, men det kanske är lika bra. Tjockis.
Det finns ingen som förtjänar ett ordentlig ligg lika mycket som jag just nu.
onsdagen den 25:e november 2009
Dagens tips
Det är väldigt viktigt att man dricker upp slatten med mjölk ur rätt glas som står på bordet.
tisdagen den 24:e november 2009
Jag hittade något i posten
Det här betyder att jag kan köpa middag. Tror jag. Så länge det går på under 25-lappen så är det inga problem.
Men kan jag koka ihop något på under 25-lappen och orkar jag ta mig bort till affären? Det är det som är frågan.
Ben & Jerry's Half Herp
Jag visste att Ben och Jerry skulle ge mig problem. Jag borde aldrig ha träffat dem i helgen för nu sitter jag här med herpesfinnar igen. Ja alltså inte herpesfinnar som i herpes utan herpesfinnar som i finnar som sitter runt munnen och som ser ut som herpes efter att jag har massakerat dem.
Alltså. Just nu känner jag att den här texten inte alls blev vad den skulle vara från början. Den skulle bara vara lite herpeskul men sen fick jag dåligt samvete. Det är ju inte så kul att ha herpes liksom och så skriver jag en text om det och nu blev jag istället en jävla tönt som gnäller över vad jag har skrivit så jag slutar NU!
Just nu har jag tre stycken varav en är placerad nästan mitt på underläppen vilket får det att se ut som om jag varit i en fight. Det är iofrs ganska coolt. Hellre en fläskläpp än en herpesläpp.
Vafan, jag säger inte att herpes är fel men man ska ju inte hångla när man har utslag, ni vet. Fast vem skulle jag hångla med egentligen? Jag har ju ingen att hångla med. Betyder det här att jag kan fortsätta träffa Ben och Jerry?
*publicerar*
måndagen den 23:e november 2009
37.5 grader är inte mycket men tillräckligt
Tände lampan för första gången idag kl 16:32.
Det var ingen vacker syn.
Skins
Jag lade inte ens märke till de ljusa timmarna idag, inte förrän de var borta och mörkret tagit dess plats. På sidan i sängen, på rygg i soffan. Tårarna rinner oavsett var jag befinner mig.
söndagen den 22:e november 2009
Mörkret
Insidan av min skalle är täckt med svart färg. Musklerna i min kropp har lagt av. Vad som fortfarande får mig att andas vet jag inte, det är ett mysterium.
lördagen den 21:e november 2009
K**
Skrev ett trist inlägg om naturläkemedel, det var så värdelöst att jag kräktes lite i munnen. Nu står istället den här texten i dess ställe och inte fan tror jag det blev någon förbättring.
*kräks lite i munnen*
fredagen den 20:e november 2009
När det rinner till
Kollar in en massa foton på en kille och utbrister efter ett tag:
"I wanna fuck you!"
Kommer på att jag är hemma hos mamma och pappa.
Jättebra. Verkligen.
Fiskdisken
Pappa släpar med mig in på ICA Maxi fastän jag är sjuk och jävlig. Han säger att han vill ha hjälp med matlistan och det blir så klart jag som tar täten och samlar ihop alla matvaror. Pappa går före till fiskdisken för att beställa kvällens middag och jag tänker inte speciellt mycket på det eftersom Erik inte borde jobba den här helgen. Jag är med andra ord lugn som en filbunke trots mitt för dagen sjuka, förskräckliga utseende.
Men vem är det som står och langar upp fisk och skaldjur på löpande band om inte han? Luften går ur mig. Jag vill helst försvinna men kliver ändå fram till pappa och blippar paketen med krabbor och räkor som han precis fått av Erik. Han är stressad, jag kollar bort, vi hälsar inte.
Måste han vara så fin?
Damn!
Nakenfis
För alla som är intresserade av se mig naken, som inte redan gjort det, rekommenderar jag att ni befinner er i skogen bakom mitt hus vardagar runt 07:00. Då är det störst chans att lyckas få en glimt av mig utan kläder genom fönstret. Jag garanterar inte naket och heller inte att det verkligen går att se in, men det är då det är störst chans.
"You're my only reason to stay alive, if thats what I am"
Jag kan inte beskriva vad jag känner, vad som pågår i mig, mer än att min kropp skriker och mitt hjärta svider. Vad det än är The Twilight Saga gör med mig så är det helt otroligt för jag har aldrig känt på det här viset för något förut. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett Twilight, jag gråter alltid på samma ställen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag läst böckerna, de förtrollar mig varje gång.
Nästa vecka ska jag gå och se New Moon igen och jag tvivlar inte på att jag kommer gråta två timmar i sträck precis som jag gjort i natt. Den var välgjord. Den var underbar. Och mina favoritlåtar var med i de bästa scenerna, vilket nästan fick mig att dö.
Jag gråter fortfarande, tårarna tar aldrig slut. Men det gör inget för de visar trots allt det jag inte kan beskriva.
torsdagen den 19:e november 2009
Om 9 timmar smäller det
Har läst en hel del spoilers på nätet angående New Moon nu och vill bara säga att ni inte ska förvänta er så många scener från alla trailers som visats på nätet. Många cut scenes tydligen.
Men fan vad jag längtar!
Även fast jag är sjuk måste jag gå, så är det bara. Ska proppa mig full med ipren och ta med mig minst en toarulle. Snörvel.
Weird stuff
I måndags vandrade tankarna iväg och landade på en gammal klasskompis från mellan- och högstadiet, L. Hon är en av dem jag inte sprungit in i på väldigt länge och som jag då och då tänker på. Är det inte lite freaky när hennes syster kommer in på jobbet dagen efter jag tänkt på henne och ba:
"Men är det inte du som är Josse?"
"Jooo du är Ls syrra eller hur?"
"Jaaaaa!"
I tisdags när står jag vid Universitetet och väntar på bussen kommer jag att tänka på H. Inte så konstigt med tanke på att han bor där. Jag funderade också över om han brukar ta buss 40 hem, inget konstigt med det. Men vem är det jag ser på bussen 5 min senare när den rullar in på stationen om inte H? Freaky x2.
Jaja i know about selektiv varseblivning och allt det där men det är fan knäppt. Vad är oddsen?
Snoris
Jag har ett litet problem. Snoret rinner och jag har bara en toarulle kvar hemma. Major fail på den. Jag vet att jag inte har några näsdukar eller annat snyt/torkbart papper hemma heller vilket inte alls förbättrar min situation. Kanske får ringa pappa och be han komma förbi med några rullar.
Shit vad det är tråkigt att vara sjuk, speciellt när lägenheten ser ut som en knarkarkvart. Jobbet är just nu min frizon där jag slipper se kaoset jag skapat i mitt hem och det gör att jag aldrig har längtat tillbaka till jobbet så mycket som nu.
LÅT MIG BLI FRISK!
onsdagen den 18:e november 2009
Job klassikz #1
Kund: "Vilka färger finns den här tröjan i?"
Valfri säljare: "Blå, grön, brun, svart, röd, gul, orange, vit, grå, turkos."
"Inte lila?"
"Nej."
"Rosa?"
"Nej."
"Säkert?"
"Ja."
Vardagsmat.
The Twilight Saga continues
Det räcker med att jag ser ett 30 sek klipp av New Moon för att jag ska börja gråta. Såg nyss klippet de visade på Jay Leno när Taylor Lautner var där och jag började så klart böla med en gång.
Imorgon smäller det. Twilight och New Moon.
Kommer bli helt jävla fantastiskt!
Svinis? NÄ!
I natt har jag haft feber och jag tror det sitter i fortfarande. Halsen är tjock och jag känner hur snoret har börjat samla ihop sig till en tjock massa redo att explodera vilken sekund som helst. Kände det redan igår på träningen, att något var på gång, men jag ville inte tro på det.
JAG VÄGRAR BLI SJUK!
Blutsaft, Esberitox och Strepsils. Jag ska fan bli av med skiten!
Nu är det off to work som gäller. 8 - 20. Känns fint. Jätte.
Onsdagar suger
90210
Melrose Place
Jag tycker NCIS suger. Om det går på tv och jag råkar zappa förbi får jag panik och mår dåligt säkert en timme efter. USCH!
tisdagen den 17:e november 2009
måndagen den 16:e november 2009
söndagen den 15:e november 2009
Flås
Jag var ute och sprang i morse, ja i regnet. Mycket uppfriskande eftersom det inte var speciellt kallt ute (7.5 grader). Jag har med andra ord motionerat fyra gånger den här veckan.
- 35 min springtur
- gymmet - bröst och armar
- 35 min springtur
- 25 min springtur
Jag får väl vara nöjd med det antar jag.
lördagen den 14:e november 2009
fredagen den 13:e november 2009
The love story är inte riktigt över
Idag åkte jag hem till päronen och följde självklart med till Maxi när de skulle handla kvällens middag, ostron och musslor. För var handlar man ostron och musslor? Precis, i fiskdisken. Även fast jag fått nobben är jag lika förtjust i honom, Erik, och jag tar varje chans jag får att se honom le. Idag fick jag en sådan chans så jag tog den.
Erik hälsar glatt på mina päron och snackar lite strunt. Det är inte första gången de handlar av honom så de har blivit lite tjenis. Nu är även jag där igen men i sällskap med dem. Jag håller mig lite i bakgrunden och vågar inte riktigt möta hans blick men när han ska ut med lite lax till kylen och går förbi mig ser jag på honom och han hälsar på mig.
"Tja ba!" säger han och avfyrar det där leendet som får mig att smälta ihop till en pöl på golvet.
"Hej hej" säger tillbaka jag och ler och spanar in hans rumpa när han gått förbi.
Vi hänger vid fiskdisken ett tag och jag tjuvkikar så mycket jag bara kan och han tittar åt mitt håll någon gång också. Varför måste han vara upptagen? Det är ju han jag vill ha. Nu när vi ätit ostronen och musselsoppan till middag har jag fantiserat att det är han som tillagat dem och att det är vi som dricker vin och äter tillsammans. Åh.
Men mamma sa en sak som jag tyckte om. Hehe, så klart.
"Du ska se att han kommer och säger att han gärna tar den där ölen ändå."
Jag kan ju alltid hoppas.
torsdagen den 12:e november 2009
onsdagen den 11:e november 2009
I failed myself
Idag tränade jag för första gången sedan Dackefejden. Det gick som vanligt bra men jag dog när jag såg mig själv i spegeln. När hände det här? När hände överarmarna? När hände allt annat som är alldeles för runt och stort på min kropp? Va? VA?!
Jag har inte varit så här missnöjd med min kropp sedan sommaren 2004 då jag gick upp 5 kg under en vecka som jag spenderade på Gotland (don't ask me). Det kändes som att alla i det trånga lilla gymmet stirrade på mina stora fula armar och tjocka lår och hade det inte varit för att det var så skönt att träna hade jag sprungit hem gråtandes.
Mina armar har aldrig sett ut så här, jag trodde inte de kunde förfalla på det här viset men det var uppenbarligen möjligt. Resten av kroppen är en enda stor deg den också men jag är van vid lår, rumpa och lite då och då en kula på magen. Men inte armarna. Fy fan alltså.
Min hydda både sporrar och bryter ner mig på samma gång nu och jag vet inte var jag ska ta vägen.
tisdagen den 10:e november 2009
I Love Food
För en tid sedan fanns det en klubb vid namn ILoveFood på en viss community. Det var den bästa klubben av alla klubbar och när jag läser den fina beskrivning vi (okej, mest Mia) knåpade ihop skrattar jag alltid gott. Ni gör det säkerligen inte. Men det ger jag blanka fan i ska ni veta!
Story:
Det var en gång tre flickor i sina bästa år [nja, iallafall en av dom] som tyckte mycket om att äta. Året var 2002, det var höst. Dessa babes, sexbomber, hottingar, coolingar, ja kärt barn har ju många namn, hade en sak gemensamt [ja, egentligen flera men HUVUDSAKLIGEN en]; de gillade att äta. När de träffades så slutade det oftast i köket. Eva och Josse brukade göra smet mitt i natten och sedan sitta och sleva i sig. Efter det satt de och skrev äckliga inlägg på ridklubbens hemsida om hur illa de mådde. Pannkakor morgon, middag och kväll, dålig fantasi är något som utmärker dessa girls i köket. Bara det går att stoppa i munnen så! ;)
Om vi ska återgå till berättelsen. Hösten -02 började dessa flickor mynta uttrycket I Love Food, fråga oss inte när, var och hur, för dessa minnen har alkoholen raderat. I och med detta användande kom också andra innan använda uttryck väl till pass, kolla ovan om ni vill veta vilka. Efter ett tag när uttrycken blivit lite mer etablerade i flickornas vardagsspråk, skapades ett s.k. "hangout" på lodiz.com, namnet var ju givet. Där inskrevs dagens intag, hur vidriga vi varit och hur mycket vi ätit. Detaljerat.
I och med att vi sökte oss till lite finare *smör* delar av internet så flyttade våran [nu väl erkända sekt] I Love Food med. Alltså: denna grupp är huvudsakligen väldigt intern, medlemmarna ska känna sig väldigt exklusiva. Den var från börjat endast till för oss tre, men efter hårt tryck utifrån beslutade vi att ta in medlemmar på prov. Ni skall veta att vi nekat många. Om ni blir nekade, ta det jävligt personligt, vi går tyvärr inte endast på hur mycket du gillar mat.
Josse är den mest dominanta. När hon står i köket så är det ingen ide att försöka påverka vad som händer. Josse kan bli en riktig bitch men då är det bara att bitchslappa henne lite eller se till så att hon får sin dos av den magiska siffran - det är det bästa hon vet förutom mat. Baconröra och pasta är hennes specialité, annars gillar hon skaldjur. Josse är ganska vidrig i övrigt.
Eva är den som är mest glupsk, Josse ligger iofrs inte långt efter, cirka 5 sekunder. Eva brukar säga ganska ofta att hon äter mycket, det stämmer och kan intygas. Ibland tror man inte att hon har något botten. Eva är en jävla besserwisser i köket, tror hon är vääästa kocken! Det enda hon är bra på är att blanda pannkakssmet. Förut var hon värsta tacos-bruden men nu gillar hon allt. Äter inte korv eller skinka, inte heller lurviga björnisar.
Mia är huvudadmin och skapare av teamet. Mia är ganska snygg och sexig, det brukar Eva och Josse säga till henne ganska ofta, sisådär tre gånger per dag i genomsnitt. Mias favoritmat är pasta med pesto, den ska vara hemmagjord! Annars gillar hon mycket pasta i olika former, mammas bouillabaise är också oemotståndlig. Till frukost äter hon choklad.
Det var en gång tre flickor i sina bästa år [nja, iallafall en av dom] som tyckte mycket om att äta. Året var 2002, det var höst. Dessa babes, sexbomber, hottingar, coolingar, ja kärt barn har ju många namn, hade en sak gemensamt [ja, egentligen flera men HUVUDSAKLIGEN en]; de gillade att äta. När de träffades så slutade det oftast i köket. Eva och Josse brukade göra smet mitt i natten och sedan sitta och sleva i sig. Efter det satt de och skrev äckliga inlägg på ridklubbens hemsida om hur illa de mådde. Pannkakor morgon, middag och kväll, dålig fantasi är något som utmärker dessa girls i köket. Bara det går att stoppa i munnen så! ;)
Om vi ska återgå till berättelsen. Hösten -02 började dessa flickor mynta uttrycket I Love Food, fråga oss inte när, var och hur, för dessa minnen har alkoholen raderat. I och med detta användande kom också andra innan använda uttryck väl till pass, kolla ovan om ni vill veta vilka. Efter ett tag när uttrycken blivit lite mer etablerade i flickornas vardagsspråk, skapades ett s.k. "hangout" på lodiz.com, namnet var ju givet. Där inskrevs dagens intag, hur vidriga vi varit och hur mycket vi ätit. Detaljerat.
I och med att vi sökte oss till lite finare *smör* delar av internet så flyttade våran [nu väl erkända sekt] I Love Food med. Alltså: denna grupp är huvudsakligen väldigt intern, medlemmarna ska känna sig väldigt exklusiva. Den var från börjat endast till för oss tre, men efter hårt tryck utifrån beslutade vi att ta in medlemmar på prov. Ni skall veta att vi nekat många. Om ni blir nekade, ta det jävligt personligt, vi går tyvärr inte endast på hur mycket du gillar mat.
Josse är den mest dominanta. När hon står i köket så är det ingen ide att försöka påverka vad som händer. Josse kan bli en riktig bitch men då är det bara att bitchslappa henne lite eller se till så att hon får sin dos av den magiska siffran - det är det bästa hon vet förutom mat. Baconröra och pasta är hennes specialité, annars gillar hon skaldjur. Josse är ganska vidrig i övrigt.
Eva är den som är mest glupsk, Josse ligger iofrs inte långt efter, cirka 5 sekunder. Eva brukar säga ganska ofta att hon äter mycket, det stämmer och kan intygas. Ibland tror man inte att hon har något botten. Eva är en jävla besserwisser i köket, tror hon är vääästa kocken! Det enda hon är bra på är att blanda pannkakssmet. Förut var hon värsta tacos-bruden men nu gillar hon allt. Äter inte korv eller skinka, inte heller lurviga björnisar.
Mia är huvudadmin och skapare av teamet. Mia är ganska snygg och sexig, det brukar Eva och Josse säga till henne ganska ofta, sisådär tre gånger per dag i genomsnitt. Mias favoritmat är pasta med pesto, den ska vara hemmagjord! Annars gillar hon mycket pasta i olika former, mammas bouillabaise är också oemotståndlig. Till frukost äter hon choklad.
Drickerier
Nu har jag fått dille på te. Har redan druckit en kopp och ska nu värma på en andra. Just nu är det här mitt favoritte:
Äggstra
Kommer man någonsin lära sig vad man ska göra med äggen när de kokat klart för att det ska vara så lätt om möjligt att skala dem?
Nä jag tänkte väl det.
Tjejsnack
Så himla knäppt att få mens innan den egentligen ska komma. Det var bara 3 veckor och 4 dagar sen sist vilket är en aning kort då det brukar gå åtminstone 5 veckor mellan mina perioder i vanliga fall. Men jag antar att min kropp tycker det är okej att förskjuta allt en aning med tanke på att den hoppade över en mens i våras. Lite som att ha en tillgodo ungefär.
Tidig mens har i vilket fall resulterat i noll pms vilket är fantastiskt. Det high fivear vi på.
HIGH FIVE!!
måndagen den 9:e november 2009
Det är de små sakerna som gör det
Det absolut bästa med min nya säkerhetsdörr är postboxen. Ja, den som sitter i porten där alla har ett varsitt fack man får hämta sin post från (ja men herregud ni vet vad en postbox är). Varför är det så jävla bra med en postbox då undrar ni? Jo att ha en postbox betyder att man slipper se posten, dvs man slipper se de där små kuverten med tråkiga brev som kallas räkningar som dag efter dag tillsammans med annan tråkig skit ligger på hallmattan när man kommer hem. Nu kan jag helt sonika bara gå förbi postboxen och skita i att tömma mitt fack på flera veckor vilket är helt fantastiskt!
MEN KÄRRINGJÄVEL!!!
Sitter inklämd mot fönstret på bussen med två stora kassar. Bredvid mig sitter en kvinna med ryggsäck på. Det är den hon har kilat fast mig med. Hon frågar inte om det går bra när hon sätter sig ner och kör upp ryggan i fejset på mig och jag bryr mig inte utan fokuserar på mitt twittrande istället.
När min hållplats är inom synhåll och bussen bromsar in säger jag vänligt "ursäkta" så att hon ska hinna flytta på sig när jag ska kliva av, inga konstigheter bara vänligheter. Men ingenting händer. Jag säger "ursäkta" en andra gång. Ingenting händer. Jag säger "ursäkta" en tredje gång och får då svaret:
"Ja men jag ska också av här, hmpf!"
"Det kunde väl inte jag veta" säger jag.
Hon kliver av med sin son, jag kliver av efter och går i samma riktning som dem. Vad är det då jag hör?
"Det kunde väl inte jag veta" härmar hon mig med en förlöjligad bebisröst.
"Skojar du med mig" säger jag men hon bara marscherar vidare med sin son.
"Välkommen hem till Stockholm" surar hon ur sig och då har jag lust att kliva fram och ge henne en fet jävla höger men skiter i det. Jag skiter i att säga något överhuvudtaget med tanke på hennes son.
Vad är det för fel på människan? Jag är schysst och hojtar till att jag ska av så det slipper bli stressig för henne att flytta på sig ifall hon skulle ha suttit kvar och som svar får jag det där? Hur svårt hade det varit att säga att hon skulle kliva av första gången jag sa ursäkta? Inte så värst. KÄRRINGJÄVEL! Antagligen var det fel på henne, på riktigt. När jag gick över vägen var jag så nära att ropa jag har numret till psykakuten, du kan få det om du vill men sket i det, med tanke på hennes son dåra.
Mastodontmåndag?
Det är dåligt med uploads tidigt nu för tiden så ni får hålla ut till eftermiddagen.
söndagen den 8:e november 2009
lördagen den 7:e november 2009
fredagen den 6:e november 2009
Tards gone wild
Glömde bort att jag fick igång mobilen på skrattfesten igår och egentligen hade jag väl önskat att jag glömt bort det för evigt eftersom filmen jag sparat är gräslig. Mitt skratt är besatt av en demon. Till mitt försvar vill jag säga att det blir så när man skrattar så mycket att man inte får någon luft och nästintill dör. Ja, jag höll på att dö igår kväll. Så det så!
Nu har jag gjort det igen
Och eftersom långa låtlistor (låtlistor överhuvudtaget) inte är min starka sida är den här minimal. Den kanske kommer bli längre med tiden men för tillfället är den inte mer än en visknig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
