
Även fast jag tycker att jag har någorlunda kontroll nu så har jag inte det. Eller jag tycker nog inte, jag tror snarare att jag har det. För jag känner verkligen hur bekräftelsesuget fullkomligt forsat över mig den senaste veckan och jag har knappt märkt det förrän nu. Fram tills nu har jag inbillat mig att jag haft koll, okej lite mer koll har jag haft eller ska jag kanske kalla det självdisciplin för jag har kunnat låta bli en del saker, men när jag ligger här ensam i mörkret känner jag hur det skriker där inne. Det är inte ensamheten eller suktandet efter sex som gapar utan erövrandet. Jag vill fortfarande bevisa att jag kan få fastän jag för ett par månader sen insåg att just det är mitt problem. Jag kör ju värsta Jedi mindtrixxxen på mig själv men vad trodde jag egentligen? Att jag skulle ta över spakarna bara för att en polett trillade ner? Det är ju skrattretande.

11 kommentarer:
Och när du bevisat att du kan få så kommer ensamheten. Du kan få, du KAN erövra, OK. Så.
När det är fastslaget gäller det att fundera på vad det är du VILL få.
Alltid ensamheten efteråt. Alltid. Jag anatar att jag inte tror jag kan få det jag egentligen vill få så det är bättre att toppa egot för någon timme eller två och sen back då hell.
VAD är det du egentligen vill ha?
Ett långt och lyckligt liv!
Ha det då! Bestäm dig nu!
Jag vill det. Men jag vet inte hur man är lycklig! Vad är det? Hur är det?
Lycka är en kortvarig, flyktig känsla som kan exempelvis uppstår när man äter en kaka, när någon ler mot dig, när man känner sig tajt med någon.
Överanalysera inte lycka.
Det är inte det jag vill känna. Jag vill känna mig tillfreds med mig själv och mitt liv. Och med någon annan också.
Som sagt…
Jag förstår INGENTING!!!!!
Åh, helt jobbigt.
Skicka en kommentar